Tag Archives: journalistik

En röst från kårens bastion

Ordföranden i journalist-förbundet tar i dag till orda i DN. Syftet är uppenbarligen att visa förbundets proaktiva position och hållning i samband med pågående förhandlingar med arbetsgivarna. Naturligtvis går det inte att förhålla sig till frågan dagens journalistik utan att ta upp relationen mellan det av kåren och det av läsarna producerade materialet: ”Det vi bör diskutera i dag är hur vi ska utveckla journalistiken och hur vi ska ta betalt för den. Lösningen kan knappast vara ”mer läsargenererat material” är föbrbundets röst från sin bastion.

Föga förvånande får jag väl ändå påstå där kårmentaliteten tränger fram och på ett så entydigt sätt avgör positionen i samtalet: ”Den stora framtidsfrågan är att slå vakt om och utveckla, betala för och ta betalt för den journalistik som ingen demokrati överlever utan.” Det redaktionella perspektivet på uppdraget, texten och läsarten är förödande för läsarens/kundens/medproducentens mediainteraktion avseende såväl nyhets- som kvalitets- och läsvärdesmässigt. Idag utvecklar sig texten/bilden/videon till ett samtal mellan avsändaren/avsändarna/kommentatorn/läsaren. De olika rollerna eller intressenterna vilka alla bidrar till såväl själva innehållet som läsupplevelsen ger ett nytt förhållningssätt till media vilket präglas av reflektion. En reflektion vilken per definition inte bara gör budskapet utan hela kommunikationsprocessen till något gemensamt.

Ingen journalist kan leverera en nyhet eller annat medialt innehåll med den snabbhet som någon från insidan kan. Inte heller förmår journalisten att bidra med den sakkunskap och det djup som fackkvinnan/-mannen gör. Kvar till journalisten återstår en granskande och undersökande research roll. Den blir unik för journalistin och går eventuellt att ta betalt för. Min magkänsla är att de texter jag ska lita på och finna värda att betala för i det sammanhanget ska nog inte vara publicerade tillsammans med exempelvis reklam eller sålda som lösnummer. NB ett reflektivt förhållningssätt passar lika bra till ett research uppdrag som någon annan artikel eller uppdrag.

DN skrev tidigare i år om vad de kallar fejkade bloggar eller bloggar som förvillar. Visst är fenomenet intressant men varken det eller varför vi gillar att läsa dem kan väl förundra längre. Nyheter, fiktion, underhållning eller dokusåpor som blir allt mer real life med hur-gick-det-sedan-uppföljning skapar, tillsammans med sociala mediers förmåga att låta alla skapa eget innehåll eller kommentera andras och där kommentarerna ibland överträffar källan ur många publicistiska perspektiv, ett konglumerat av innehåll vilket konsumeras och värderas av läsarna oavsett avsändare.

Avsändarens identitet eller roll luckras upp som mönster i ett kalejdoskop. Vi behöver inte veta vem söderfamiljen är bara vi förstår dem. Avsändaren lämnas vid randen av sitt alster att invänta vågen av kommentarer, dekonstruktioner och påbyggnader, vilka alla lever sitt eget liv, att komma tillbaka till skribenten i form av nya intryck och inspiration. Nästan som grunden till en surdeg vilken till slut bakas i den publika ugnen som fallet var för länge, länge sedan om det i sig glädjer någon …

Uthängningar av brottmisstänkta på nätet och journalistik

h_ngningEftersom jag alltid varit väldigt tveksam till själva nyhetsvärdet vad beträffar en stor del av brotts-journalistiken så kan jag inte låta bli att konstatera sambandet mellan den samma och att brottsmisstänkta blir uthängda på internet. Inte direkt av etablerade media utan ofta på exempelvis bloggar mer eller mindre specialiserade på snaskiga ”sanningar”.

Men när man använder sig av bilder som SvD.se exemplevis gjorde under kvällen angående ett mord i Västberga, Stockholm, så underlättar det oerhört för att vem som helst ska kunna hitta fram till personuppgifter. Villaområden med detaljer som bilar, om än utan registreringsnummer, visas. När det sedan i andra medier inte visas någon bild men den misstänktes relation till offret nämns så faller den sista delen i giljotinpusslet på plats.

Jag måste även ställa frågan: Vad tillför en sådan bild journalistiskt? Mordet har skett i en villa i en förort och polisen har varit där. Bilden som använts i det här fallet och även i Tyresömordet idag där DN.se använder samma typ av bild tillför enligt mig ingenting utan verkar ha som uppgift att ge en rikare och mer multimedial upplevelse av artikeln.

När jag nu söker på nätet efter artiklar som behandlar uthängningen av brottsmisstänkta på nätet så hittar jag en artikel från 2007 i SvD och kan bara konstatera att det blir allt värre. Den sista tidens tragiska händelser med många ungdomar inblandade understryker tyvärr bara aktualiteten.

Självklart anser jag att en offentlig diskussion kring våld och kriminalitet är viktig och nödvändig. Min invändning utöver vad beträffar själva innehållet i brottsjournalistiken är just om det finns ett nyhetsvärde.

Avsändare som varumärke idag

Bo Baldersons hemliga identitet förblir orörd, det har gått 40 år skriver DN. Några har försökt att röja den men hemigheten står sig fortfarande. Idag med bloggande och alla andra tänkbara källor till bland annat skrivet innehåll minskar avsändarens roll som varumärke även om det naturligtvis finns undantag. Internet blir som en flod i vilken man aldrig kan stiga ned två gånger. Informationen får ett eget kretslopp där återvinning och kommentarer snart inte går att skilja från ”källtexter”.

SvD