Tag Archives: diskurs

Kåranda – ett parallellt problem

I DN idag diskuteras motsättningarna mellan olika segment inom inom polis- och sjukhusväsendena. Motsättningarna visar sig mellan stad och provins eller generalist och specialist. Artikelförfattaren går förbi en intressant infallsvinkel – kåranda. Kårandan är en diskurs vilken får långtgående konsekvenser. Så länge som diskursen inte synliggörs och utmanas kommer den att fortsätta tradera verksamheten.

Kåranda, om vi tittar på exempelvis polisväsendet, finns där man väljer ett yrke och går en yrkesinriktad utbildning för att sedan stanna inom yrket hela livet. Andra starka identiteter finns även inom andra yrken men skillnaden är att man här ofta byter arbetsgivare men även yrke. Suboptimering och benägenheten att falla hän åt synsätt som ”så kanske man gör inom den branschen men här fungerar det inte” är utmärkande inom verksamheter där erfarenhet från andra branscher är mycket begränsad eller i värsta fall obefintlig. Det här ger även förhanden att referensramar för förändring och utveckling av verksamheten och metoder saknas. Det annorlunda och nya är ett undantag och inte en naturlig del av det dagliga arbetet eller ens livet.

En kåranda kan isolera en verksamhet från sin egen samtid och dess värderingar. Exempel på det är de vidriga poliserna i Skåne som sitter i piketen och vräker ur sig hat, fördomar och uppviglar sina kollegor. Den repressiva statsapparaten må vara subtil i sina uttryck när den nästlar sig in i olika samhällsfunktioner men ofta, allt för ofta, är den vulgär, lat och inskränkt.

Hur ska en naturlig syn på mångfald kring kompetenser och människor kunna hanteras i en organisation vilken i sig är så begränsad? Il faut toujours battre le bâton!

War – what is it good for

bwAbsolutely nothing, say it again! What is it good for? osv för all framtid. Ingen kunde ha formulerat det bättre. Jag läser om krigets fasor på Expressen.se och i sängen bredvid ligger min egna åtta åriga dotter och sover. Ingen kan någonsin vinna i krig. Endast krigets och konfliktens diskurs traderas. Ingen är fullkomlig men visst till kortakommande i tanke och handling bär endast skammens stank.

I en vargflock finns det en ledare. En dag utmanas ledaren av en yngre som kanske inte bringar ledaren till förlust den dagen men det kommer alltid en dag då ledaren får stiga ned och en ny tar plats. Har då den unge nye ledaren vunnit? Nej är mitt svar, det är endast den första dagen av de vilka alla leder mot den dag då han själv förlorar och måste kliva ned. Endast krigets och konfliktens diskurs vinner. Vi har väl som människor kommit en liten bit längre på vägen än vargarna eller?

Läs tips: Den gamle och vargarna av Julia Kristeva

Viljan att veta, övervakning och straff – maktens diskurser

foucault_handbigDe normala, de sjuka, de kriminella, de arbetslösa – alla ordnas in med maktens diskurser. Att läsa om ISF i DN och hur den nya GDn som är matematiker ska kontrollera sjukersättningarna och att rätt person får rätt ersättning eller hur man väljer att formulera uppdraget leder tankarna till Foucault. Sjukdom blir en ekonomi eller matematik som ger en ”objektiv” kunnskap/vetande som ska förstärka samhällets galler om de sjuka och sorterar in dem med rätta taggar i samhällskroppen. ”Den sanna diskursen, vars form med nödvändighet befriar från begär och lösgör från makt, kan inte erkänna den vilja till sanning som genomströmmar den. Och viljan till sanning – en vilja som påtvingats oss under så lång tid – är sådan att sanningen den vill inte kan annat än maskera den. S framträder för vår blick inget annat än en sanning som tycks vara rikedom, fruktbarhet och kraft – mjuk och försåtligt universell. Däremot förblir vi okunniga om viljan till sanning, okunniga om det oerhörda maskineri, avsett att utestänga som den är” Michel Foucault, s 15 Diskursens ordning, Brutus Östlings Förlag, 1993

Nu vill ISF att PUL ändras så att det blir möjligt att analysera data på ett för ändamålet effektivare sätt. Ett allt mer finmaskigt nät läggs över människan och det slutar aldrig. Samhällets vilja att veta framstår som något naturligt och sant. Visst är det på tiden att inta några singulariteter:). Eller som Michel Foucault sa: ”Il faut toujours battre le baton”

Skulle det vara så konstigt?

k_rlekEn kovändning under yxan eller inte. Inför risken att inte kunna förätta vigslar har nu till och med den svenska kyrkan greppat den del av kärleken som är lättast att förstå – den är mänsklig och förhoppningsvis något som alla får ta del av i sina liv och ingen diskurs, hur gammal den än må vara, håller för att utestänga eller dela den i accepeterad icke accepterad.

Visst räcker det att kärlek är något ibland konstigt i sig, för vem har inte undrat? Vi är och definieras av det vi omsluter och aldrig av vad vi utesluter.