En röst från kårens bastion

Ordföranden i journalist-förbundet tar i dag till orda i DN. Syftet är uppenbarligen att visa förbundets proaktiva position och hållning i samband med pågående förhandlingar med arbetsgivarna. Naturligtvis går det inte att förhålla sig till frågan dagens journalistik utan att ta upp relationen mellan det av kåren och det av läsarna producerade materialet: ”Det vi bör diskutera i dag är hur vi ska utveckla journalistiken och hur vi ska ta betalt för den. Lösningen kan knappast vara ”mer läsargenererat material” är föbrbundets röst från sin bastion.

Föga förvånande får jag väl ändå påstå där kårmentaliteten tränger fram och på ett så entydigt sätt avgör positionen i samtalet: ”Den stora framtidsfrågan är att slå vakt om och utveckla, betala för och ta betalt för den journalistik som ingen demokrati överlever utan.” Det redaktionella perspektivet på uppdraget, texten och läsarten är förödande för läsarens/kundens/medproducentens mediainteraktion avseende såväl nyhets- som kvalitets- och läsvärdesmässigt. Idag utvecklar sig texten/bilden/videon till ett samtal mellan avsändaren/avsändarna/kommentatorn/läsaren. De olika rollerna eller intressenterna vilka alla bidrar till såväl själva innehållet som läsupplevelsen ger ett nytt förhållningssätt till media vilket präglas av reflektion. En reflektion vilken per definition inte bara gör budskapet utan hela kommunikationsprocessen till något gemensamt.

Ingen journalist kan leverera en nyhet eller annat medialt innehåll med den snabbhet som någon från insidan kan. Inte heller förmår journalisten att bidra med den sakkunskap och det djup som fackkvinnan/-mannen gör. Kvar till journalisten återstår en granskande och undersökande research roll. Den blir unik för journalistin och går eventuellt att ta betalt för. Min magkänsla är att de texter jag ska lita på och finna värda att betala för i det sammanhanget ska nog inte vara publicerade tillsammans med exempelvis reklam eller sålda som lösnummer. NB ett reflektivt förhållningssätt passar lika bra till ett research uppdrag som någon annan artikel eller uppdrag.

DN skrev tidigare i år om vad de kallar fejkade bloggar eller bloggar som förvillar. Visst är fenomenet intressant men varken det eller varför vi gillar att läsa dem kan väl förundra längre. Nyheter, fiktion, underhållning eller dokusåpor som blir allt mer real life med hur-gick-det-sedan-uppföljning skapar, tillsammans med sociala mediers förmåga att låta alla skapa eget innehåll eller kommentera andras och där kommentarerna ibland överträffar källan ur många publicistiska perspektiv, ett konglumerat av innehåll vilket konsumeras och värderas av läsarna oavsett avsändare.

Avsändarens identitet eller roll luckras upp som mönster i ett kalejdoskop. Vi behöver inte veta vem söderfamiljen är bara vi förstår dem. Avsändaren lämnas vid randen av sitt alster att invänta vågen av kommentarer, dekonstruktioner och påbyggnader, vilka alla lever sitt eget liv, att komma tillbaka till skribenten i form av nya intryck och inspiration. Nästan som grunden till en surdeg vilken till slut bakas i den publika ugnen som fallet var för länge, länge sedan om det i sig glädjer någon …

Annonser

One response to “En röst från kårens bastion

  1. Pingback: Är proffessionell journalistik ett övergående fenomen? « Röda Berget

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s