Jul, röda rosor och gåvor – är det här allt

Som vuxen börjar jag verkligen undra över meningen med julen. Barnen älskar det mesta, den tid man har tillsammans, maten, tomten, klapparna, snön och en hel del annat. Nej, det är just ur perspektivet vuxenrelationer jag ställer mig frågande till julen. Först så är det ett till stor del påtvingat sällskapande. Inte nödvändigtvis vilka som ska besökas eller bjudas utan snarare kombinationen av vilka, tidpunkten och alla påbjudna insignier.

Julen skiljer sig en aning från våra andra närliggande traditioner som påsk, midsommar eller födelsedagar. På något vis är julen den helg då allt detta kulminerar eller koncentreras och staplas på varandra till … ja till vad? Om vi exempelvis tar julklapparna och bortser från köer och stress för att i stället ta en titt på själva ceremonien kring att ge en gåva.

Att få en gåva på julafton är i värsta fall som att få röda rosor av någon man älskar eller än värre att i det sammanhanget ge röda rosor. I bästa fall är en gåva på julafton något som lika gärna kunde ha inträffat dagen innan eller dagen efter. Låt oss i sammanhanget inte heller glömma att de tre vise männen faktiskt inte kom med gåvorna på jesu födelsedag utan först en tid därefter. Spanjorerna utbyter ju gåvor den sjätte januari av den orsaken. Hur som helst menar jag att när vi ger efter för konventionerna är det så lätt hänt att glömma det vilket vi själva bär inom oss. Något som borde kunna komma sprunget ur egen vilja i stället för att lamt framläggas på konventionens och det förväntades altare.

Att ge röda rosor som ett uttryck för en kärlek är ju som att förklara för sin älskade att jag älskar dig som alla andra älskar varandra. Hur innehållslös blir då inte gesten? Hur ser en person som ger röda rosor på livet och kärleken: ”Det skulle finnas något som såg ut och kändes som röda rosor och nu har jag hittat det!” När förväntningarna infrias blir där endast en suck och förtröstan svävar iväg genom skorstenen vars spjäll tomten glömt att stänga. Låt traditioner och förväntningar frysa i sin livlöshet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s