Kåranda – ett parallellt problem

I DN idag diskuteras motsättningarna mellan olika segment inom inom polis- och sjukhusväsendena. Motsättningarna visar sig mellan stad och provins eller generalist och specialist. Artikelförfattaren går förbi en intressant infallsvinkel – kåranda. Kårandan är en diskurs vilken får långtgående konsekvenser. Så länge som diskursen inte synliggörs och utmanas kommer den att fortsätta tradera verksamheten.

Kåranda, om vi tittar på exempelvis polisväsendet, finns där man väljer ett yrke och går en yrkesinriktad utbildning för att sedan stanna inom yrket hela livet. Andra starka identiteter finns även inom andra yrken men skillnaden är att man här ofta byter arbetsgivare men även yrke. Suboptimering och benägenheten att falla hän åt synsätt som ”så kanske man gör inom den branschen men här fungerar det inte” är utmärkande inom verksamheter där erfarenhet från andra branscher är mycket begränsad eller i värsta fall obefintlig. Det här ger även förhanden att referensramar för förändring och utveckling av verksamheten och metoder saknas. Det annorlunda och nya är ett undantag och inte en naturlig del av det dagliga arbetet eller ens livet.

En kåranda kan isolera en verksamhet från sin egen samtid och dess värderingar. Exempel på det är de vidriga poliserna i Skåne som sitter i piketen och vräker ur sig hat, fördomar och uppviglar sina kollegor. Den repressiva statsapparaten må vara subtil i sina uttryck när den nästlar sig in i olika samhällsfunktioner men ofta, allt för ofta, är den vulgär, lat och inskränkt.

Hur ska en naturlig syn på mångfald kring kompetenser och människor kunna hanteras i en organisation vilken i sig är så begränsad? Il faut toujours battre le bâton!

Det går framåt – finansutskottet säger ja

Ja till vårdreform i USA-utskott – DN.se.

Det rullar på för Obama efter ett halt i form av OS och problem med sjuvårdsreformen. Nu har finansutskottet sagt ja och ett klart tecken på förändring är att även republikaner (1 st) i utskottet röstat för.

I straffkolonien

Två av tre vill ha dödsstraff i USA – DN.se.

Det är en sak att straffa men en helt annan att lösa problem, förebygga eller korrigera beteenden. Det finns ett behov i vårt moderna samhälle att sprida medborgarna i skalor normativt. För att skapa och definiera normen behövs det avvikande. Sedan måste det avvikande stå i relation till normen. Det kan exempelvis ske via sjukvård eller lagar, domstolsväsende och kriminalvård. Som en yttersta lösning och näst intill teknisk står avlivandet eller dödandet av medborgaren.

Värt att läsa
LT: Högre straff ger inte färre brott
Awickedone: Sjukvården vår parallell; Viljan att veta, övervakning och straff – maktens diskurs

Diskussionen om problemen fortsätter

Oavsett om det är sjukvården allmänt eller den nya svininfluensas särskilt så fortsätter diskussionerna. Idag på DN.se ges ytterligare perspektiv på vaccinationsproblemen. Ekonomi, politik och nu även logistik. Vad är sjukvården till för? Minska lidande, spara eller generera pengar, säkra människovärde, göra politiker eller hela partier populära? Jag har absolut börjat undra. Undrar om DNs lista med frågor och svar räcker till? Oavsett hur akut läget är eller blir, idag rapporterades 700 döda world wide, så vill jag veta hur mina förtroende valda förhåller sig till situationen.

Läs vidare Den ekonomiska vaccinationen eller genom att klicka på sjukvård taggen här till höger

Den ekonomiska vaccinationen

Tänk om det gick att tänka i andra termer än ekonomiska (DI.se). I händelse av en utbredd influensaepedemi kan efterfrågan på svenska produkter drabbas som en följd av nedsatt omsättning, BNP eller lönsamhet i andra ekonomier. Vems är de svenska produkterna egentligen? Är det inte så att den största nedgången på efterfrågan är genererad inifrån det marknadsekonomiska systemet självt? Låt oss slippa samma viljor nu när det gäller sjukvård och mänsklig omsorg. Klarar man inte av pengar ska man nog låta bli människor för de är aningens viktigare. Ekonomi och matematik är inte självklara objektiva perspektiv eller sanningsserum.

Professor Emeritus Sven Britton gör gällande att man medicinskt har köpt grisen i säcken och inte tagit hänsyn till biverkningar eller vaccinets verkningsgrad. På DN.se idag hävdar Martin Peterson, forskare och docent i filosofi, människovärdesprincipen i stället. Nu är det dags att göra politik av en princip!

Kan fastighetsbranschen vara en föregångare

Idag talas det om lex Maria och om att man ska våga anmäla missförhållanden inom vården. Vem är egentligen ansvariga och vem vill att det går så långt som till en anmälan vilket i sig är ett bevis på onödigt och omänskligt lidande. Våga kvalitetssäkra vården!

Sedan 2004 finns lagen om skydd mot olycka vilket innebär att fastighetsinnehavaren eller den som bedriver kommersiell verksamhet i fastighet är skyldig enligt lag att förebygga olycka. Det innebär i praktiken att om en olycka inträffar så är exempelvis en Vd i ett fastighetsbolag ansvarig och måste kunna visa hur man har förebyggt risken och konsekvenserna av olycka. Det enklaste exemplet är kanske att kunna visa en lista med de tillfällen då en utrymningsväg har blivit kontrollerad och godkänd av en väktare eller fastighetsskötare. Kort sagt Vd är ansvarig, fördelar ansvaret ut i organisationen men behåller kontrollen via olika system som finns på marknaden idag. Systemen påminner anställda om vad som ska göras men även chefer och andra ansvariga blir varse att det finns uppgifter och kontrollpunkter som släpar eller väntar på åtgärd

Skulle motsvarande system finnas inom sjukvården skulle gamla inte glömmas bort utan att ansvariga blev påminda och de närmsta i vården skulle veta vad som ska göras. (utöver från självklar mänsklig omvårdnad). DN.se skriver att man måste våga anmäla enligt mig borde en kvalitetssytem varna långt innan en lex Maria anmälan är befogad. Vi vill ju implementera kvalitet inte konstatera att det gått fel. Omvårdnaden har ett stort arbete framför sig att bygga förtroende hos de presumtiva vårdtagarna som idag läser om missförhållanden alternativt ser anhöriga lida.

Inga system är perfekta och man ska vara försiktig i tilltron till dem men de har en fördel nämligen att de låter oss människor ägna oss åt de vi vill göra i den dagliga verksamheten och lämna administration och processtyrning åt systemen. Inom fastighetsbranschen har det varit tydligt att det inte handlar om att ”sätta dit någon” utan självklart hjälpa var och en att göra rätt. Vill man uppnå kvalitet ska det vara lätt att göra rätt!

Exempel på ett sådant system som används inom fastighetsbranschen idag är SER – sekreteraren från ITM. Systemet är utvecklat tillsammans med Unibail Rodamco Norden

Hur många perspektiv behövs det

Nu har DN snart vänt ut och in på varje lakan inom sjukvården, fantastiskt intressant har det varit och kommer förmodligen att vara ett tag framöver då vi förmodligen inte läst den sista artikeln än!
Efter att ha följt och kommenterat en del av debatten måste jag bara till slut fråga finns det något perspektiv på när den privata sjukvården lyckas förutom att leverera fantastisk sjukvård till fantastiskt rika? Varför, varför måste vård vara privat, varför ska någon tjäna pengar på andras sjukdomar och lidanden? Vill någon spruta in lite kemikalier i sina läppar så kan det gott vara privat men …
Det är inte så att jag är emot privata företag, jag arbetar själv på ett sådant. Jag tycker att det i den här diskussionen om någon så visar människan sin oförmåga att övervinna sig själv och sin egen kortsiktighet och svaghet för egen snöd vinning. Det kan inte vara så att jag som patient med brutna ben eller fastklämd i en bil är tvungen att upphandla min läkarvård för skadan. Vi måste förmå oss att själva skapa mål, idéer, visioner och drivkraft som inte är sprugna ur kvantifierbara mål och önskningar. Är man intresserad av pengar tycker jag man ska arbeta på bank:)!

Sjukvården – vår parallell

Det finns en värld som kallas sjukvården, den är skapad och återskapas ständigt som en parallell till vår vardagliga värld. Sjukvården kopplas ihop med vår vanliga värld genom produktivitet, samhällsekonomi, matematik och en rad diskurser vilka alla bidrar till att skapa ett spektrum av normalitet. Samma sanningsdiskurs som skapar en vilja att veta vad som avviker i vår värld skapar samtidigt ett krav riktat mot sjukvården att anpassa sitt gränssnitt mot vår värld. Allt ska inte botas skriver DN, jag tror inte det är syftet med den pågående sjukvårdsdebatten utan det handlar om att återskapa en relation mellan parallellerna.
Beroende av hur vårt samhälle har för värderingar för stunden anpassas relationen till och styrmedlen för parallellen sjukvården vilken är och förblir en del av ett samhällsbygge vars diskurs omsluter människan och skapar en bio-makt där vi sällan ifråga sätter viljan till sanning. Det viktigaste har blivit att sjukvården eller parallellen inte förlorar sin relation till vår värld, därför böjs, bänds, sträcks den i mjuka tag för att ständigt vara närvarande och producera och mätas i produktivitet. Där diskussionen i dag ofta innehåller relativa och kvantitativa termer, en bruten fot, en ålder eller en infektion jämförs med en transplantation eller en närsjukvård.
Hur länge orkar du lyssna till diskussionen (nåväl har du kommit så här långt i mitt inlägg så har du väl rätt ordentligt med tålamod, tack)?
När DN samtidigt skriver om larmrapporter om överfyllda sjukhus som nu ska granskas – ja då är det väl dags att ta ett djupt andetag och säga aaaaaaahhhhhhhhhhhhhh …

Tecknar Olle med en bild som inte är skapad för detta ändamål men det går inte att låta bli att älska den

Psykläkare – hur sparar de sina pengar

Om man nu tjänar sina pengar liggandes i sin sköna säng (ja, ja inte alltid naturligtvis) är det då där man stoppar dem? Jag har förståelse för att man betalar för tillgängligheten men vore det då inte bättre med ett optionssystem där läkare får mer betalt om man kallas in och med en mindre grundersättning för att stå standby?

Något annat som alltid slår mig när jag reflekterar över sjukvårdsfrågor (händer inte så ofta men i alla fall så …) är att de flesta läkarna förmodligen har erfarenhet från endast ett begränsat antal professioner. Studierna påbörjas ofta tidigt och sedan är det fullfart med AT och nya målsättningar, inriktningar och specialiseringar; bevisa mig gärna fel:). När jag sedan drar erfarenheterna ur mitt eget liv där jag ofta träffar människor i olika branscher och inte sällan diskuterar organisatoriska frågor, affärsmodeller och verksamhetsutveckling så slår det mig att det går en skarp gräns mellan de vilka har en bred erfarenhet från olika branscher och de vilka alltid tjänstgjort inom en sådan. I det senare fallet hörs ofta argumentet det fungera kanske i den branschen men inte när vi gör så här.

Min egen erfarenhet innehåller bland annat ett tillfälle i byggbranschen. Ett tusental lägenheter skulle renoveras och väldigt ofta gjorde man exakt samma misstag och samma administrativa merarbeten. När jag jämförde med Toyota och just in time processtyrning sa byggledaren det fungerar när man bygger nya bilar men inte när man renoverar bostäder. Jag byggde processtyrningssytemet och projektledaren blev överförtjust. Hörde i morse på Radio Stockholm att en chefsläkare sa: ”det är en speciell arbetsplats”.

Viljan att veta, övervakning och straff – maktens diskurser

De normala, de sjuka, de kriminella, de arbetslösa – alla ordnas in med maktens diskurser. Att läsa om ISF i DN och hur den nya GDn som är matematiker ska kontrollera sjukersättningarna och att rätt person får rätt ersättning eller hur man väljer att formulera uppdraget leder tankarna till Foucault. Sjukdom blir en ekonomi eller matematik som ger en ”objektiv” kunnskap/vetande som ska förstärka samhällets galler om de sjuka och sorterar in dem med rätta taggar i samhällskroppen. ”Den sanna diskursen, vars form med nödvändighet befriar från begär och lösgör från makt, kan inte erkänna den vilja till sanning som genomströmmar den. Och viljan till sanning – en vilja som påtvingats oss under så lång tid – är sådan att sanningen den vill inte kan annat än maskera den. S framträder för vår blick inget annat än en sanning som tycks vara rikedom, fruktbarhet och kraft – mjuk och försåtligt universell. Däremot förblir vi okunniga om viljan till sanning, okunniga om det oerhörda maskineri, avsett att utestänga som den är” Michel Foucault, s 15 Diskursens ordning, Brutus Östlings Förlag, 1993

Nu vill ISF att PUL ändras så att det blir möjligt att analysera data på ett för ändamålet effektivare sätt. Ett allt mer finmaskigt nät läggs över människan och det slutar aldrig. Samhällets vilja att veta framstår som något naturligt och sant. Visst är det på tiden att inta några singulariteter:). Eller som Michel Foucault sa: ”Il faut toujours battre le baton”