Ett paradigmskifte

När vi har sett nyliberalismens förmåga att skapa kaos inom Euro-regionen och jobblinjen har fått sitt omänskliga ansikte uthängt offentligt med hjälp av absurditeterna inom bland annat försäkringskassan växer utrymmet för miljöpartiet med avvaktande och kritisk förhållning till EU och en röst för att det är dags att se människan som något annat än endast en kugge i ett ekomiskt maskineri.

Ett paradigmskifte mer omfattande än den 4-årliga valdebattens höger-vänster logik erbjuder kan skönjas. Miljöpartiet står för något som kan upplevas som människans emancipation. En förlängning och lösning till Marx problem med vad om efterträder proletariatets diktatur. Vi kanske till och med kan hoppa över såväl revolution som diktatur om vi är nyfikna, uppmärksamma och följsamma. Kan vi till och med här, rent av, läsa en Nietzsches övermänniska?

SvD; Aftonbladet; SvD; SvD; GP; DN

Wetterstrand-effekt i en regeringsbildning

Spännande och se vad ett starkt Miljöpartiet med en Wetterstrand-effekt åstadkommer i valet och, om oppositionen vinner, även vad det leder till efter valet regeringsbildningen.

Med 11,3 procent av väljarna är Miljöpartiet det tredje största partiet med god marginal. Så väl Sverige- som Kristdemokraterna ligger under fyraprocentsgränsen.

Valet kan falla på något mindre självklart

DN resonerar utifrån den senaste DN/Synovate undersökningen och konstaterar att väljarnas låga förtroende för Sahlin kan göra henne till Alliansens bästa valarbetare. Undersökningen visar även att Maria Wetterstrand fortsätter att klättra i förtroendeplaceringar.

Tidigare har det talats om Sahlins bristande förmåga som taktiker och ledare trots goda strategisk kvaliteter vilket givit utrymme till exempelvis Ohly att påverka de rödgrönas politik på ett sätt som inte Schyman kunde under Göran Perssons ledning. Sahlin ska enligt SvD ha en god förståelse för vart det socialdemokratiska partiet behöver flytta sig visionärt och retoriskt men inte förmå ta det dit. En bristande ledaregenskap som enligt artikelförfattaren skulle få konsekvenser med Sahlin som statsminister och ledare för regeringen och landet.

Mot bakgrund av den analysen och Wettergrens beprövade och bevisade styrka att föra ett parti framåt och leda det i praktiken, inte minst i den mediala världen, framstår miljöpartiets språkrör som en lysande kandidat till posten som statsminister.

Jag håller inte med Göran Pettersson utan anser att den rödgröna alliansen har mycket att vinna på genom att inte sitta kvar i gamla strukturer och idéer utan att våga det mindre självklara. Sahlin har visioner, Wettergren är en utmärkt och populär ledare.

Biogasproduktion en hygienfråga

Miljöpartiet vill införa en avfallstaxa som gynnar de vilka sorterar ut matavfall. Syftet skulle vara att kunna återanvända matavfallet som biogas. Detta är något som idag dag sker i mycket liten omfattning, en procent, i dag i exempelvis Stockholm.

Med målet satt till 70 procent fram till år 2015 har jag egenligen bara en frågeställning. När nu sopbilen kommer alltmer sällan och inte oftare än var fjortonde dag, vilket säkert är bra ur miljösynpunkt med tanke på transporterna, hur ska vi kunna hantera hygienfrågan?

Under större delen av året är det alltför varmt att ha matavfallet i sopbehållarna. I komposthögen går det ju naturligt bra men det blir ingen biogas att återanvända. Om jag ska behöva frysa matsopor eller sopbilen komma oftare torde det leda till miljöpåfrestningar i sig.

Valet kan falla på det mindre självklara

Den senaste demoskopundersökningen tas upp i bland annat DN och Expressen idag och den visar på fortsatt stark vind i ryggen för Miljöpartiet och Maria Wetterstrand med över tio procent i väljarstöd vilket är rekort för partiet.

Samtidigt skriver SvD om Sahlins bristande förmåga som taktiker och ledare trots goda strategisk kvaliteter vilket givit utrymme till exempelvis Ohly att påverka de rödgrönas politik på ett sätt som inte Schyman kunde under Göran Perssons ledning. Sahlin ska enligt SvD ha en god förståelse för vart det socialdemokratiska partiet behöver flytta sig visionärt och retoriskt men inte förmå ta det dit. En bristande ledaregenskap som enligt artikelförfattaren skulle få konsekvenser med Sahlin som statsminister och ledare för regeringen och landet.

Mot bakgrund av den analysen och Wettergrens beprövade och bevisade styrka att föra ett parti framåt och leda det i praktiken, inte minst i den mediala världen, framstår miljöpartiets språkrör som en lysande kandidat till posten som statsminister.

Jag håller inte med Göran Pettersson utan anser att den rödgröna alliansen har mycket att vinna på genom att inte sitta kvar i gamla strukturer och idéer utan att våga det mindre självklara. Sahlin har visioner, Wettergren är en utmärkt ledare och Ohly har, som SvD skriver, alltid en anledning att le.

Ytterligare läsning: SvD, DN, GP, SvD, Kulturbloggen

Jag är inte för fildelning men det här – yes!

Är det någon som minns staten och kapitalet? Om det är någon som ror så är det den här piraten, miljöpartisten har ju redan satt sig i styrelserummet på vilket multinationellt företag som helst. Så klart det blir att det är den ekonomiska vinningen som kommer i första rummet. Hur är det ställt med människan när det enda som får oss att vilja värna om bland annat miljön är den egna snöda vinningen. Är den den enda drivkraften? Jag läser även DNs artikel om att miljötänkandet minskar i krisen, vi handlar efter plånbok och inte enligt vår etik. Blir det inte dyrare i längden att handla fjärrproducerat och kemikaliebehandlat? Jag tycker att det är tråkigt att det inte går att värna om etik och dess förutsättningar. Värna om den mot ett enklare och kortsiktigare ekonomiskt intresse.
Låt mig understryka att jag inte är för att man genom fildelning undanröjer artister och konstnärers försörjning. Samtidigt är det enligt min åsikt hög tid att modernisera strukturen i de branscher vilka lidit av fildelningen.