Viljan att veta, övervakning och straff – maktens diskurser

De normala, de sjuka, de kriminella, de arbetslösa – alla ordnas in med maktens diskurser. Att läsa om ISF i DN och hur den nya GDn som är matematiker ska kontrollera sjukersättningarna och att rätt person får rätt ersättning eller hur man väljer att formulera uppdraget leder tankarna till Foucault. Sjukdom blir en ekonomi eller matematik som ger en ”objektiv” kunnskap/vetande som ska förstärka samhällets galler om de sjuka och sorterar in dem med rätta taggar i samhällskroppen. ”Den sanna diskursen, vars form med nödvändighet befriar från begär och lösgör från makt, kan inte erkänna den vilja till sanning som genomströmmar den. Och viljan till sanning – en vilja som påtvingats oss under så lång tid – är sådan att sanningen den vill inte kan annat än maskera den. S framträder för vår blick inget annat än en sanning som tycks vara rikedom, fruktbarhet och kraft – mjuk och försåtligt universell. Däremot förblir vi okunniga om viljan till sanning, okunniga om det oerhörda maskineri, avsett att utestänga som den är” Michel Foucault, s 15 Diskursens ordning, Brutus Östlings Förlag, 1993

Nu vill ISF att PUL ändras så att det blir möjligt att analysera data på ett för ändamålet effektivare sätt. Ett allt mer finmaskigt nät läggs över människan och det slutar aldrig. Samhällets vilja att veta framstår som något naturligt och sant. Visst är det på tiden att inta några singulariteter:). Eller som Michel Foucault sa: ”Il faut toujours battre le baton”