Abraham och gud

Den rösten har uppmanat till handling tidigare och nu är det Palin som plockat upp facklan. DN.se; SvD

Kåranda – ett parallellt problem

I DN idag diskuteras motsättningarna mellan olika segment inom inom polis- och sjukhusväsendena. Motsättningarna visar sig mellan stad och provins eller generalist och specialist. Artikelförfattaren går förbi en intressant infallsvinkel – kåranda. Kårandan är en diskurs vilken får långtgående konsekvenser. Så länge som diskursen inte synliggörs och utmanas kommer den att fortsätta tradera verksamheten.

Kåranda, om vi tittar på exempelvis polisväsendet, finns där man väljer ett yrke och går en yrkesinriktad utbildning för att sedan stanna inom yrket hela livet. Andra starka identiteter finns även inom andra yrken men skillnaden är att man här ofta byter arbetsgivare men även yrke. Suboptimering och benägenheten att falla hän åt synsätt som ”så kanske man gör inom den branschen men här fungerar det inte” är utmärkande inom verksamheter där erfarenhet från andra branscher är mycket begränsad eller i värsta fall obefintlig. Det här ger även förhanden att referensramar för förändring och utveckling av verksamheten och metoder saknas. Det annorlunda och nya är ett undantag och inte en naturlig del av det dagliga arbetet eller ens livet.

En kåranda kan isolera en verksamhet från sin egen samtid och dess värderingar. Exempel på det är de vidriga poliserna i Skåne som sitter i piketen och vräker ur sig hat, fördomar och uppviglar sina kollegor. Den repressiva statsapparaten må vara subtil i sina uttryck när den nästlar sig in i olika samhällsfunktioner men ofta, allt för ofta, är den vulgär, lat och inskränkt.

Hur ska en naturlig syn på mångfald kring kompetenser och människor kunna hanteras i en organisation vilken i sig är så begränsad? Il faut toujours battre le bâton!

Baske mig! – DN.se

För mer Björklund vänligen klicka i taggmolnet till höger.

more about "Baske mig! – DN.se", posted with vodpod

Endast en gösfilé kvar i frysen

Nu är det bara en stackars filé kvar i frysen. Visserligen i gott sällskap med några påsar byxade abborrar men ändock … Det är 3 månader kvar till dess att de första abborrarna kommer upp och ytterligare någon vecka till den första gösen. Som räcker det inte riktigt men till i år blir det lite annorlunda planering. Så nu är det bara att njuta av återstoden.

Är girigheten branschens enda kvalitet eller drivkraft

I dag skriver DN om hur girigheten inom finansbranschen raserar förtroendet för den samma. Har vi under de senaste 20-25 åren sett något annat än girighet i den här branschen och har den inte skadat allmänheten fler än en gång under den tiden? Det är inte girigheten som skadar förtroendet utan avsaknaden av andra synbara affärsidéer och drivkrafter.

Finansbranschen behöver en minst sagt ordentlig PR-kampanj för att allmänheten ska kunna se på den i ett annorlunda ljus. Men om dess innersta kärna är kortsiktighet och girighet utan ett samhällsengagemang vad avser så väl stöd och utveckling av företag som välgörenhet för svaga i samhället riskerar branschen att snabbt framstå som en parasiterande svulst.

En lögnaktig plattform – först skolan, nu försäkringssytemet sedan äldrevården

I DN skriver Björn Johnson om de senaste årens debatt angående sjukskrivningar och de försäkringssytem, i.e. a-kassa, sjukförsäkring eller socialbidrag, som ska fungera som skyddsnät när människor av någon orsak inte kan arbeta. Johnson gör gällande att den mediabild som tecknats av den ökade sjukskrivningen från 1996 felaktigt kommit att fokusera på fusk och överutnyttjande. Samtidigt har en kritik mot den bilden formulerats och forskare visar nu på att sambandet snarare står att finna mellan en allt sämre rehabilitering och längre sjukskrivningar. Men det är inte den enda välfärdsdefinitionen som stöter på problem idag. En lögnaktig plattform för samhällsdebatt är utrullad och den omfattar bland annat skola, försäkringssytemet och äldrevården.

Om vi lyfter blicken så minns vi när Sveriges Radios Kris i skolan? beslog Björklund med lögn avseende OECD-rapporterna. Även där var bland annat DN involverade i att sprida en mediabild som grundade sig feltolkningar, lögner och kraftiga överdrivna slutsatser. Nu fortsätter bilden av ett strategiskt utmålande av ett befintligt välfärdsamhälle i behov av omstrukturering att klarna. Skolan var inte i kris men är på väg dithän. Nu är det socialförsäkringssytemet som ska omdanas och naturligtvis försvagas på de svagas bekostnad. Även det baserat och legitimerat på en lång tids lögner och vanbilder spridda via media.

Finns det fler gropar som grävs för att underminera vår välfärd? Jo, nyåret i DN började med en artikel om behovet av en radikal omdaning av äldreomsorgen. I princip gick den ut på det som tyvärr har blivit en standardiliserad lösning – ge behovet en peng som betalas till vem som helst. Okritiska handläggare av vår tids samhällsdebatt har lyckats sätta likhetstecken mellan ett antal lönsamma nischer och mångfald. Undrar om inte åtminstone matematikundervisningen var bättre förr. Till och med de kommunal skolorna måste profilera sig för att stämma in i modellen. Min dotters skola är nu helt plötsligt en Kulturskola. Det ska bli intressant att möta skolledningen och diskutera deras kulturdefinition.

Mediernas roll är under all kritik. Snart framstår SR P1 som den enda kanal man törs lyssna på utan att behöva konsultera en egen researchavdelning. Gammelmedia har idag ett problem med journalisters och journalismens roll i debatten. Mycket av snabbhet och sakkunskap finns nu i exempelvis bloggosfären. Samtidigt saknas inom nymedia ofta en överblick av mångfald i samtalet och väldigt många bloggar fyller på enligt mediets karaktär. Ett utmärkt tillfälle för gammelmedia att profilera sig vore att lyfta fram omfattande och relevant research som varumärke. Varför inte använda inläggen på debattsidorna som facklor till den journalistiska glöden och i det se en utmaning och uppdrag ifråga sätta pr-maskineriet som okritiskt rullar på lögnfettade lager av gammelmedias trötthet.

All people are equal but some people …

I dag är det Förintelsens Minnesdag. Det är viktigt att vi kan fortsätta i vårt samhälle med en kunskap och insikt om vad vi människor är kapabla att göra såväl gott som ont.

Ett problem som inte verkar minska är behandlingen av stora nationers och internationella intressens bakgårdar. Många är de länder som fått se vad vi nog vore snara att kalla folkmord om vi inte hade haft just våra läsglasögon på oss. Det händer nära och långt borta. På Balkan, i Sudan eller Darfur. Det är inte varje gång som världssamfunden griper till handling.

Vi kan bara lova oss själva att aldrig tigande beskåda mänskligt lidande. Ingen av oss behöver färdas långt i tid, tanke eller geografi för att möta samma gamla mänskliga avarter idag som för 70 år sedan. Att respektera och värna om sin medmänniska, oavsett härkomst, religion eller vad vi nu väljer att reducera vår förståelse till, är några av de handlingar som låter oss leva i trygghet och välstånd.

En tanke till minne av förintelsens offer

Läs även DN eller SvD

Il faut aimer l´état

Att man måste älska staten eller tillståndet är en klassiskt fransk ordlek, jeu de mots. I DN skriver Annika Ström Melin under signerat om ett nytt franskt lagförslag som ” (—) vill förbjuda kvinnor i heltäckande slöja att åka buss och tunnelbana i Frankrike. Det ska inte heller vara tillåtet att vistas i skolor, sjukhus eller statliga myndigheter klädd i burka eller nikab.” I går skrev DN om hur debatten splittrar Frankrike.

Visst är det förståeligt att fransmännen behöver vara utrustade med ordlekar och en ordentlig portion esprit för att stå ut med dylika påfund. En republik som i sig är sprungen ur upplysningen borde bättre lyssna till den gamla klyschan att: ”När små människor kastar långa skuggor då är natten nära”. Att på det här viset förbjuda individer, utifrån klädedräkt, att vistas i det publika och uppenbarligen politiskt laddade rummet är ett stort nederlag för mångfalden i vårt västerländska samhälle. Men som Foucault uttryckte det ”il faut toujours battre le bâton” …

På bilden Michel Foucault

Det är väl nu det börjar

DN rapporterar om den aktuella ställningen inför valet i höst. Det intressanta är och förblir, i alla fall enligt min mening, hur partierna och övriga delar av åsiktsmaskineriet kommer att arbete fram till i höst.

Blir det ett genombrott för mätning av verkan i sociala media? Hur arbetar organisationerna internt? Vilken roll kommer den mobila kanalen att spela? Hur kommer vi som väljare att kunna hitta och framför allt välja vad vi vill ta del av i vad som förmodligen kommer bli det mest kommunicerade valet i vår historia. Hur kommer det att ändra hur företag och organisationer väljer sina strategier framöver?

Valet, intresseorganisationer och samtalsformat

I DN idag tas intressegrupper upp ur perspektivet snart är det valår, hur och vilka kommer att påverka agendan, samtalsformatet och politiken. Hur som helst verkar sq2540sthlm vara en grupp som är intressant att följa och se hur bland annat kombinationen med samtalet i RL bland annat på rockklubben Debaser Medis och via deras blogg, länken ovan.

Under kategorin Valet 2010 kommer jag att följa och kommentera olika strategier som partier, organisationer och andra använder sig av inför höstens val. Något vi kan anta är att tricket med att ändra facebookgruppers namn och syften kommer att finnas med i dansen.